Den här dagen vill jag helst glömma. Majken och Molly är dåliga och nu har Majken blivit sämre. Hon har varit så olik sig hela dagen, hängig och gnällig. Ikväll blev andningen så ansträngd att både jag och Stefan blev väldigt oroliga. Han åkte därför med henne till barnakuten och jag är hemma med Elsie och Molly som sover. Jag har inte hört något från Stefan så jag går här hemma fram och tillbaka och vet inte vad jag ska ta mig till. På något sätt blir allt annat så oviktigt. Jag har varit väldigt orolig hela dagen och det enda jag i stort sett har gjort är att äta. Allt möjligt. Men vad gör en eller hundra points när oron över barnen tar tag i en? Molly har också varit otröstlig till och från hela dagen och det gör så ont i hjärtat!
Jag kastas mellan att bli irriterad och less till att bli alldeles ifrån mig av oro. Inget får hända mina underbara tjejer! Det är så märkligt att känslorna kastas mellan högt och lågt. Ena stunden kommer tanken att jag inte orkar med tre barn och sekunden efter blir jag en lejonmamma som vill skydda dem med mitt eget liv.
Men att glömma den här dagen går inte. Det är min älskade pappas födelsedag. Pappa som somnade in för 3,5 år sedan. Tänk att det gått så lång tid. Jag kan inte förstå att jag klarat mig utan honom! ❤️
Senaste kommentarer