Jag satt och läste gamla blogginlägg och blev både glad och ledsen. Det är verkligen som en dagbok, så värdefullt! Jag har kämpat mycket det senaste året men kan konstatera att jag agerat helt rätt utifrån vår familjs förutsättningar och min engen magkänsla och ork. När allt snurrar så fort och många lever sitt liv genom sociala medier är det lätt att tappa bort sig själv, att glömma vad som egentligen betyder något.
Det är sorgligt att jag var ledsen under stor del av min föräldraledighet. Jag kände mig otillräcklig, ensam och stressad. Men när jag tittar nu på mina tjejer så kan jag se att de mår bra. De trivs på förskolan och har inga problem med att umgås med andra. Jag och Stefan jobbar heltid och hemmet kanske inte alltid är tipptopp men det är inte katastrof. We got this!
Ett annat tecken på att jag hittat ett nytt typ av lugn är att jag inte känner mig stressad över att vara ensam med barnen. Stefan frågade om han kunde åka iväg på en middag nästa vecka efter jobbet och min spontana reaktion var: självklart! Men för ett tag sedan var det långt ifrån självklart. Jag ville verkligen inte vara ensam med barnen på kvällen. Nu i efterhand kan jag inte riktigt minnas varför.
Hon ❤️
Senaste kommentarer