Skrev ned min frustration på Instagram häromdagen:
Idag känner jag mig verkligen inte som en supermamma. Snarare tvärt om. Jag tvivlar på min egen förmåga. Jag får ont i hjärtat av att inte räcka till. Många tankar snurrar i huvudet. Det känns som att jag inte förstår mina bebisar. De äter och sover lite hipp som happ. Är vi för slappa med rutiner? Men hur kan man styra bebisar som är 2 månader? Och om man kan det, ska man verkligen göra det?
Nätterna är jobbigast. Jag och Stefan delar upp natten vilket innebär att vi inte sover tillsammans. Det känns som ett misslyckande och jag går sönder av att gå upp klockan 3 varje natt med stressen att jag kanske inte får M och M att somna om. De äter i snitt var tredje timme dygnet runt.
Jag stressar över maten. Håller kvar vid delamning men jag vet inte längre varför jag pressar mig själv. Flaskmatar oftast men får inte kläm på hur mycket mina bebisar vill äta. De har superfina kurvor så de får i sig det de behöver men den ständiga STRESSEN!
Och min stora fina tjej. Hon trotsar och testar och tyvärr är mitt och Stefans tålamod inte alltid vad det borde vara.
Så nä, ingen supermamma alls faktiskt.
Och wow vilken fin respons! Så mycket kärlek när mammor peppar andra mammor ❤️
Följ mig gärna på Instagram @lindanaemi
Kram!
Senaste kommentarer