På kvällen den 6:e fick Majken det väldigt tufft med andningen. Hon kändes ganska medtagen och det såg ansträngt ut när hon andades. Stefan åkte iväg med henne till barnakuten på SÖS och jag stannade hemma med Elsie och Molly. Majken och Stefan fick stanna hela natten och kom inte hem förrän på torsdag eftermiddag. Eftersom Elsie var på förskolan var jag ensam med Molly hela torsdagen. Det kändes så ovant att bara vara hemma med en bebis. Jag hade svårt att tänka att det var så jag hade det när jag var föräldraledig med Elsie. Visst kändes det ganska enkelt eftersom jag nu är van vid att de alltid är två men det var inte det som slog mig mest. Det allra mest påtagliga var att Molly kändes så ensam. Det kändes nästan lite sorgligt när hon låg och sprattlade i babygymmet utan syrran.
Tänk vad fint att de alltid har varandra. Och tänk vilken lycka att få två bebisar till priset av en graviditet. Det känns så naturligt att de är två, vilket jag aldrig trodde jag skulle känna. Och jag trodde aldrig att jag skulle tänka att enlingar känns så ensamma!
Senaste kommentarer