Tänk att det snart är advent. Är det inte något ganska vuxet och tråkigt att överraskas av att det snart är jul? Det finns liksom ingen längtan som det gjorde när jag var liten.
Vid pappas grav var det frostigt och nästan lite juligt igår.
Jag vill så gärna längta och känna julkänslor men jag tycker det blir svårare och svårare. Den här julen har jag tre barn och kanske får barnen mig att längta igen? Jag tycker hursomhelst om att göra mysigt och pynta, det kan ingen ta ifrån mig! Förr var det däremot lite mer av en ritual att lördagen före första advent plocka fram stjärnor och ljusstakar och smaka på första glöggen. Nu blir det lite mer hipp som happ. Stefan och Elsie är borta i helgen så vi har redan börjat hänga upp stjärnor men är inte klara än. Dock är det så rörigt här hemma att mysstämningen är långt borta. Förhoppningsvis hinner jag med lite mer fix i helgen när mamma kommer och bor med mig, Majken och Molly. Skulle gärna vilja baka lite till exempel.
Passar på att läsa lite juliga reklamblad när bebisarna sover ute i vagnen.
Senaste kommentarer