Helgen var fantastisk, det var den verkligen. Säkert gjorde vädret sitt men jag kände ett sådant lugn som jag inte känt på länge. Lördagen bjöd på Ikea-besök, nya pjuck till Elsie, frisörbesök för Elsie och grillmiddag med grannarna. Jag gick inte och la mig förrän 12, när hände det senast?
Det är så skönt att få sådana dagar och kunna ladda batterierna, det behövs! Nu har jag hamnat i någon sorts dipp – jag känner mig nedstämd och orolig. Jag grubblar och funderar mycket. Jag är hård mot mig själv och tycker att jag borde göra mer, hinna mer, prestera bättre. Ibland kan jag känna mig låst, liksom instängd. Det kan vara ganska ansträngande att vara med två bebisar hela tiden och sedan på kvällen ha en väldigt mammig snart 4-åring. Jag saknar att ha tid för mig själv vilket jag ofta hade innan och jag trivdes med det! Och jag saknar Stefan! Såklart vi träffas varje dag men vi umgås inte. Det är som att vi inte ser varandra, vi bara råddar och försöker få vardagen att gå ihop. Vi är ett jäkla bra team, det är vi absolut! Jag behöver bara hitta ett förhållningssätt till det här nya livet som får mig att var snäll mot mig själv.
Allt är en fas och det kommer bli annorlunda. Första året är ju extra krävande… sen kanske man får lite sömn i alla fall! Styrka till dig.
Ja det är skönt att veta att det inte alltid kommer vara på samma sätt 🙂 Kram