Ibland känns det smått surrealistiskt att jag själv är mamma. För snart 4 år sedan kom Elsie in i mitt liv och jag blev mamma. Tänk vad glad jag är att det var just hon som kom. Tänk vad glad jag är att just jag får vara hennes mamma. Det tackar jag henne för varje dag.
Det har inte alltid varit självklart för mig att jag ville ha barn. Det förändrades några år efter att jag träffade Stefan. När Elsie hade kommit till oss trodde jag inte att det skulle bli fler barn. Det kändes så stort att ha ett barn – hur skulle kärleken räcka till till fler? Detta tror jag är en tanke många som har ett barn har och flerbarnsföräldrar skrattar gärna åt den för dem absurda funderingen. Men det är ju så det känns: Hur ska jag kunna älska ett till barn lika mycket?
Så kom Majken och Molly. De ställde allt på ända och tog mig med storm. När de låg i magen var jag fortfarande orolig över hur kärleken skulle räcka till men nu när de är hos oss svämmar mitt hjärta över. Tänk att vi fick tre fantastiska tjejer. Jag kan inte önska mig något annat. Min underbara tjejliga!
Senaste kommentarer