Igår märkte jag att Molly inte var så pigg som hon brukar. Oftast är det fart på henne men igår ville hon bara vara nära och det var i stort sett gråt och skrik hela tiden. Det visade sig vara en dunderförkylning och jag som länge legat på gränsen till vad jag orkar med bröt ihop en smula.
Det jobbigaste just nu är att inte hinna ikapp hemma. Tvättberget är ett skämt och köket är ständigt överbelamrat med grejer. Jag blir så stressad av sånt och har svårt att koppla bort det och tänka att det får se ut så nu när den mesta tiden går till två bebisar. Jag vistas ju större delen av dagen mitt i kaoset så det är svårt att inte bry sig om hur det ser ut.
Mamma kom förbi idag så att jag skulle hinna plocka ikapp lite medan Stefan la det sista av gräsmattan. Nu sitter jag här utmattad och tycker att jag inte fått något gjort men återigen är jag för hård mot mig själv. Jag har tvättat massa maskiner, fått hyfsad ordning i köket, planerat ett kommande projekt och vaggat och vyssat en superledsen Molly mellan varven.
I morse njöt vi en stund ute på altanen
Det är så jobbigt när barnen är sjuka. Dels för att jag tycker synd om dem men även för att det oftast blir så mycket jobbigare med allt runt omkring. Jag har så många planer på saker jag ska göra men självklart måste en sjuk liten tjej gå före.
Hur gör ni för att hålla er flytande när det känns som att allt kör ihop sig?
Senaste kommentarer