Måndags kväll spenderade hela familjen Larsson på barnakuten. Under flera dagar har Molly haft ett pipande ljud när hon andas och Majken har väl mer eller mindre alltid låtit rosslig när hon andas. I måndags blev det dock värre och Molly hostade så mycket att hon inte fick luft.
En liten Molly som vill vara nära
Vi hämtade Elsie på föris klockan fyra och åkte sedan in till Sachsska barnsjukhuset allihop. Det konstaterades ganska snabbt att luftrören var alldeles för trånga och en förkylning på det hade gjort det värre. Majken och Molly fick andas in koksaltlösning och luftrörsvidgande i omgångar. När klockan blev 23 bad vi om att få åka hem och frågade om vi på något sätt kunde få något så de kunde inhalera hemma. Tappra fina storasyster hade varit med hela tiden och varit instängd i samma lilla undersökningsrum. Vi kände dock att hela familjen behöver få åka hem och sova.
Världens bästa storasyster
Vi fick låna med oss en apparat och i tre dagar ska Majken och Molly inhalera koksaltlösning var tredje timme. Det har blivit lite bättre även om de fortfarande är rossliga.
Det slog mig att tre barn inte bara betyder tre gånger så mycket kärlek utan även tre gånger så mycket oro. Minst. Med njurbäckeninflammation, dubbelsidig lunginflammation och återkommande urinvägsinfektioner har vi haft vår beskärda del av akutbesök med Elsie. Nu har vi två små till och jag gissar att oron inte kommer att minska. Majken har dessutom massa eksem som (äntligen) uppmärksammades när vi var på akuten så nu har hon fått kortisonsalva för att få bukt på det.
Imorgon är det dags för femmånadersvaccin för våra småtjejer. Och Elsie ska till BUMM för utredning efter alla urinvägsinfektioner. 
Ja den oron är inte rolig, men fasiken vad Minou har utmanat mitt psyke på ett bra sätt mitt i det jobbiga. Krya nu tjejerna <3