Majken och Molly är över 13 månader. Jag har varit hemma…länge. Tiden går så fort men ändå så långsamt. Otillräckligheten jag känner är så smärtsam. När båda är ledsna och kramiga och vill upp i famnen.
Och vilka vildingar de har blivit. Klättrar på allt. Verkar nå allt på bord och hyllor. Drar varandra i håret, knuffas, bits. Finns det någon som helst möjlighet att hinna med? Orka med? Jag är helt slut!
Kanske om nattsömnen hade varit bättre. Molly har inte sovit en hel natt någonsin. Majken har varit den som sovit bäst och längst. Nu har hon dock börjat vakna runt tre på natten och vill gå upp. Va? Snackar och vill busa. Eftersom småtjejerna delar rum väcker de varandra om det blir för livat så då tar vi in Majken till oss och försöker få henne att somna om. Brukar ta ungefär en timme. Zzz.
Morgonen kickar igång någon gång mellan fem och sex och sen är det full rulle igen.
Molly har hittat en smörkniv. Mums.
Har också tvillingtjejer på strax över året. Underbart men så tufft. Har blivit mycket bättre och lättare att orka med sen vi styrde upp sömnen för dom med hjälp av sova-hela-natten kuren. Dom delar också rum. Drygt 4 mån tog det, sen nu sover dom 12 timmar utan uppvak.
Vad skönt att det blivit bättre med sömnen! Vi har det fortfarande kämpigt men upplever en förbättring nu när vi rastar dem ute på tomten på förmiddagarna.