Sömnlösa nätter

Sömn. Så fundamentalt och outtröttligt ämne. Majken har ballat ur två nätter senaste veckan. Hon har bara skrikit och gråtit och varit i stort sett otröstlig. Lugnar ned sig några minuter och somnar igen i famnen. Sedan börjar det om igen. Jag blir knäpp! Nu har jag ångest inför natten. Föregående natt var verkligen hemsk.

Sedan på morgonen när hon vaknar är hon på sitt vanliga strålande humör och ler med hela sitt gulliga tjocka ansikte. Och med ens är allt förlåtet. Tänk vad bra att det är så vi funkar. Att vi älskar våra barn trots att de driver oss till vansinne ibland.

Majken min Majken