Vi är inne i en jobbig period just nu. Stefan har börjat jobba, bara det är ju en stor omställning. Det som ändå är jobbigast nu är att Majken och Molly har så olika mat- och sovtider. Jag vet att det är så viktigt att synka tvillingar och jag har försökt!! Men jag är inte mer än människa. De är dessutom kinkigare än vanligt och förkylda. Majken är snorig och Molly hostar. De senaste nätterna har varit en kamp och ja, jag känner mig rätt sliten just nu.
Av någon anledning har både Majken och Molly blivit klarvakna vid halv fyra-målet och tyckt att det är dags att gå upp. Eh nej, det är det verkligen inte. Jag stoppar i napparna och stoppar om tjejerna. De spottar ut napparna och sparkar av sig filtarna. Och så håller vi på. Jag lägger mig i sängen igen och tänker att de får ligga och snacka och spralla tills de somnar om men då blir de förbannade för att de inte ser mig. Herre! Imorse somnade de äntligen om efter 1 timme och 20 minuter och sedan gick jag och la mig i ett annat rum.
Det värsta under såna nätter tycker jag är stresspåslaget. Och det som är så dumt med det är ju att Majken och Molly känner av det. Jag stressar upp mig för att jag inte får sova (och i mitt huvud inbillar jag mig att jag aldrig någonsin kommer få sova en hel natt igen) och de kan inte slappna av för att jag är uppe i varv. Ja men ni hör ju! 
Så drömmigt att njuta av morgonkaffet i solen, speciellt efter jobbiga nätter
Elsie sov hos min mamma i natt och vill gärna stanna en natt till. Roligt att hon själv vill! Nu verkar det dock som att hon aldrig vill komma hem igen, mitt stora hjärta! Det är såklart bra att hon känner sig trygg med sin mormor men liiite kan hon väl sakna oss ändå?
Hos mormor får man bullar
Senaste kommentarer