Förlossningen

Det närmar sig nu. Jag kommer inte gå längre än en månad till vilket känns både skönt och läskigt. Var på samtalsenheten på SÖS idag och pratade om förlossningen och vad det är som känns jobbigt inför den. Det kändes bra att få sätta ord på vad som oroar mig och att jag blev tagen på allvar. Fick en tid för besök på förlossningen innan jul för att lugna mig ytterligare. Annars är det snarare hur allt kommer att starta som skrämmer mig mycket. Med Elsie slog värkarna ned som en bomb och jag var helt oförberedd. Bilresan in till Danderyd var ett rent helvete och innan jag fick ryggbedövning när vi väl kom in. Det behöver inte bli på samma sätt den här gången men eftersom det är den upplevelsen jag har så är det just det som stressar upp mig. Efter bedövning

Det kan bli så att förlossningen inte hinner starta spontant och då blir jag igångsatt v 38+0. Det skulle kännas skönt om det blev så men det är ju inte ovanligt att tvillingar kommer tidigare så jag kan inte förlita mig på att jag blir igångsatt.