En ständig kamp

Det hade varit så roligt att blogga mer – gärna varje dag! På något sätt hinner jag knappt med någonting. Att två ettåringar kan ta så mycket tid och energi!

Just nu har vi det kämpigt med både mat och sömn – två hyfsat grundläggande saker. Molly vaknar VARJE natt och det är omöjligt att få henne att somna om utan välling. Majken har perioder då hon vaknar och är ledsen och bara skriker. Henne kan man ligga bredvid och så somnar hon igen. Jag och Stefan är helt slut på grund av alla jobbiga nätter.

Och maten – vilken kamp. Majken och Molly har ätit burkmat och det har fungerat fint. Vi har inte orkat laga mat till dem men nu kan de ju äta det vi äter. Hittills har typ tre rätter funkat: korvpytt, spagetti och köttfärssås, blodpudding. Pannkakor ibland. Jag blir tokig! Det är så frustrerande när de ratar maten. Jag vet att det bara är att vara ihärdig men jag är så trött att både dagar och nätter känns som en kamp.