Snart, mina bebisar, är ni tre månader. Vid tre månader blir det bättre, lättare säger de. Och vi räknar ned och hoppas att det blir så. Samtidigt skäms jag över att jag vill att tiden ska gå, att jag inte kan njuta av nu.
Vi är ganska slitna nu jag och Stefan. Vi har slagit på någon slags autopilot. Den mest absurda känslan är när vi klockan tre varje natt möts utanför sovrummen. Stefan avlägger en rapport om natten – när åt de, har de ny blöja, hur har de sovit – och så tar jag över och Stefan går och lägger sig hos Elsie.
Men visst märker vi redan skillnad. Våra små bebisar är mer vakna, ligger och jollrar och ler och tittar nyfiket på sina händer.
Nu längtar vi till våren. Längtar efter promenader i solen, att ta en kaffe på altanen och att det inte längre ska vara ett så stort projekt att ta sig utanför dörren med massa mössor, vantar och overaller.
Har ni fått några vårkänslor än? 
Senaste kommentarer