Känslan av att inte räcka till tär på mig. När ni båda gråter vill jag ta upp er i min famn men det blir svårare och svårare. Jag älskar er mina små korvar!
Idag slog det mig plötsligt – ni är här för att stanna. Kan tyckas konstigt men det gick liksom upp för mig att ni verkligenär mina, att det inte bara är tillfälligt. Jag greps av en sådan kärlek över mina tre tjejer men samtidigt fick jag en klump i magen. Ett sådant stort ansvar!
Det är läskigt när känslorna blir övermäktiga, när oron gnager. Det är en del av att vara förälder men jag tror att vissa av oss oroar oss mer än andra. Jag tror också att oron ser olika ut. Jag vet att jag har en del att jobba på med mig själv men jag vet också att det är den enorma kärleken, och lejonmamman i mig, som kickar igång allt detta.
Elsie, Majken och Molly – jag ska ge er hela världen! ❤️
Senaste kommentarer