Det här med sömn under småbarnsåren är något som man kan prata om i all oändlighet. Det är en fråga som berör och kanske är det inte så konstigt. Att inte få sova kan vara väldigt påfrestande i längden. ”Får ni sova något” är en av de vanligaste frågorna vi får. Jag förstår varför vi får frågan för vi ska inte söva en bebis, utan två!
I det här inlägget tänkte jag berätta hur våra nätter ser ut och hur de har sett ut. Jag tänker inte skönmåla något och kanske kan någon känna lite tröst i att alla andra inte har det så enkelt som man ibland kan få uppfattningen av.
Under de tre första månaderna tog Stefanförsta halvan av natten vilket innebar att jag nattade Elsie (och oftast somnade med henne) och runt kl 3 gick Stefan in till Elsie (vi har en utdragbar dagbädd i hennes rum) och jag in i vårt sovrum där Majken och Molly sover. Majken och Molly har från början delat spjälsäng och det gör de fortfarande. De åt var 3:e till var 4:e timme så det blev en matning för mig där på natten. Ibland hade jag tur och kunde somna en stund men ibland gav jag upp vid 5 och bestämde mig för att det fick vara morgon. Jag fick alltså ganska lång sammanhängande sömn under min första halva men att gå upp kl 3, som jag gjorde ibland, gör en lite knäpp.
När vi hade gjort så här ett tag började jag känna att det kanske inte var den bästa lösningen. Jag saknade verkligen att sova tillsammans med Stefan i vår säng. Nu blir det lite olika från natt till natt. Ibland går jag och lägger mig i vårt sovrum och Stefan tar första matningen (kl 23) och jag den andra (kl 3). Majken och Molly brukar vakna kl 6 och då går jag upp med dem.
Stefan nattar tvillingarna varje kväll, mellan kl 19 och 20. Samtidigt nattar jag Elsie vilket innebär att jag läser saga och ligger hos henne tills hon somnar, vilket nästan alltid går väldigt fort. Dock är risken väldigt stor att även jag somnar och då blir kvällen alldeles för kort!
Vi matar tjejerna i sängen och låter dem alltså ligga kvar och då somnar de oftast om. De senaste nätterna har dock Majken varit orolig och jag har lyft upp henne och gått ned i vardagsrummet och satt mig med henne i fåtöljen. Hon låter så mycket, grymtar och bökar runt, så därför är vi inte kvar i sovrummet. Efter ca 30 minuter somnar hon och då går jag upp igen och då får hon ligga mellan mig och Stefan.
Ibland händer det att Elsie vaknar och är ledsen och ropar efter mig. Då vill hon att jag kommer in till henne och håller henne i handen och sjunger. Oftast somnar hon om snabbt men det är klart att det blir tuffare med alla uppvak och ibland har jag svårt att somna om. Onödigt kan en tycka!
Våra rutiner kanske låter enkla och bra men jag tycker inte att det är så okomplicerat. Jag tror att det som gör det jobbigt för mig är att vi inte vet hur länge vi kommer ha det så här. Hade vi vetat att det gäller i två månader och sedan får vi sova hela nätter hade det varit så mycket enklare. Vi har ändå, för att peppa oss själva när det känns tufft, intalat oss att det kommer bli bättre när Majken och Molly börjar äta riktig mat. Såklart kan vi inte veta men det gör det ändå lite lättare mentalt. Jag ser så mycket fram emot när vi kan börja introducera smakportioner. Vi har redan köpt 4-månadersgröt så vi är beredda! ☺️
Det är ju i alla fall enklare nu än det var för 2 månader sedan, bara en sån sak! Det gäller att påminna sig själv om alla framsteg som görs.
Ni andra som har bebisar som vaknar på nätterna – hur har ni löst det? Kan vi inte ge varandra lite pepp? Det är ju så lätt att känna sig ensam eftersom vi allra helst talar om att våra bebisar sover, inte tvärt om.
Kram till alla nattvakna föräldrar där ute!
Fick min tjej två månader för tidigt och matade var tredje timmen i någon månad. Var jobbigt för mig för helammade men man har igen det sen. Just nu har vi en treåring med växtvärk så han somnar och vaknar vid 22 och är vaken en timme eller så grinar och vet inte riktigt vars han har ont. Annars har man väl haft som vilken småbarns förälder dom första åren. Helammat i 7 månader med alla tre barnen och delammat tills dom var vid 1års åldern.
Ingen av mina två har sovit ”hela nätter” förrän de varit runt 8-9 månader, och jag sätter det inom citationstecken för att det är då de slutat äta på natten. De har fortfarande vaknat och behövt nattas om på ett eller annat sätt och kanske sovit igenom en hel natt utan uppvak någon gång i veckan eller två. Jag tycker absolut att den största skillnaden sker runt 7-8 månader när mina barn i alla fall ätit rätt bra med mat vid det laget och amningen dragits ner rejält. Då har jag också känt mig trygg med att inte mata lika många gånger per natt och sakta trappat ner nattmaten för att sedan ta bort den helt. Först då har mina kunnat sova igenom nätterna, men som sagt fortfarande vaknat då och då och velat komma upp och ligga i vår säng tex. Så det här med små bebisar som sover hela nätter utan uppvak är inget jag jag någon som helst erfarenhet utav! ?
Skönt å veta att man inte är ensam, så igenkännligt inlägg. Måste fråga, hur nattar ni era tvillingar? Hur ser rutinen ut innan läggdags så att dom förstår att det är läggdags? Hur äter dom i sängen? Mina tvillingflickor är dryga 5v och vi känner oss hjälplösa emellanåt och har lite svårt att pussla ihop just nattningen. Äter dina tjejer på samma tider varje dag? Förlåt för tusen frågor. Kram!
Ja visst är det skönt att veta att man inte är ensam <3 Vid ca kl 19 byter vi blöja och sätter på pyjamas. Sedan lägger vi dem i sängen, de ligger bredvid varandra med en ihoprullad filt mellan sig. Vi lutar varsin flaska mot filten och när de har ätit klart är de förhoppningsvis så trötta att de somnar. Vi ser till att ha mörkt i rummet och sjunger vaggvisa. Vissa nätter går det superlätt, andra tar längre tid. Det verkar dock som att de oftast blir lugna när de kommer in i sovrummet, som att de förstår att det är dags att sova. De äter oftast samma tider på natten men på dagarna är det fortfarande lite olika. Vi försöker att få dem att äta samtidigt även på dagarna men det funkar inte alltid. Majken är mer matglad än Molly, vilket syns 🙂 Det är min man som tar tvillingarnas nattning och om jag ska vara ärlig så känner jag mig inte alls speciellt lugn när jag ska ta den. Jag blir stressad redan innan och tänker; tänk om de inte somnar! Väldigt kontraproduktivt! Ni hittar snart rutiner som passar bra för er familj 🙂 Kram!
Kommer ihåg hur man tyckte det var jobbigt att vakna mitt i natten när dom är så små men du har det verkligen en utmaning med 3 barn! Som tur är blir det bättre med tiden, man hittar tillslut sätt eller så ändrar barnen själva rutiner. ❤️
Ja det är det man måste tänka, att det blir bättre 🙂 Tack för pepp!