Två bebisar istället för en kommer med en del utmaningar. Det säger sig ju självt att det blir dubbelt av mycket men förutom dubbelt så mycket av olika förbrukningsvaror och kläder önskar jag även att jag hade dubbla famnar, dubbelt tålamod och dubbel ork.
I största möjliga mån försöker vi synka Majken och Molly så att de äter samtidigt och sover samtidigt. Hade vi alltid varit två hade det ju fungerat klockrent men även om vi ofta hjälps åt så är vi ju ändå ensamma med båda bebisarna många gånger. Att mata två samtidigt, att rapa två samtidigt, att vyssja två samtidigt… ja, det är inte alltid så lätt. Så ibland låter jag bli att väcka den ena om den andra vaknar och är hungrig – bara för att kunna räcka till. Det blir en avvägning för istället så kan det sluta med att jag inte gör annat än matar och gungar i famnen (och byter blöja – herregud vad det går åt blöjor!). Majken och Molly äter fortfarande var tredje timme så om de inte äter samtidigt blir det ju känslan lätt att det alltid är någon som ska matas.
Jag hoppas att de snart börjar äta mindre ofta. Jag fick frågan hur länge de måste äta var tredje timme. Men det är inte så att vi väcker dem, de blir i stort sett alltid hungriga på klocka var tredje timme. För viktens skull behöver de absolut inte väckas för att äta, haha. De väger båda över 5 kg och är 2 månader. När de föddes vägde de båda 2,6 så viktökningen är inga problem. Majken är en riktig liten Buddha, så rund och go!
Kanske det här med synkningen ger sig med tiden men just nu har jag lite svårt att bestämma vad som egentligen är bäst. Att ha två bebisar är en utmaning men samtidigt så fantastiskt! När de båda är vakna och tittar nyfiket på en som för att komma underfund med vem jag är. Och när de båda spricker upp i ett stort leende – då smälter jag!
Molly och Majken. Mer och mer vakna.
Senaste kommentarer